Tråkigt men sant..

Jag är säker på att det finns riktigt många som faktiskt mår riktigt dåligt och som säkert känner att ända lösningen är döden eller att skära sig själva.

Och jag ska ärligt erkänna att jag är en av dom som faktiskt ser det som min ända lösning.

Jag har blivit mobbad och är fortfarande sen dagis faktiskt. Och jag har inte haft någon som direkt funnits där för mig förut eller någon som jag kunnat prata med om det.. Men nu har jag mina vänner och min familj och alla mina nära och kära som faktiskt finns där för mig och vill att jag ska må bra och vara lycklig. Och jag finns där för dom också. Men jag vill att ni andra där ute i världen ska veta att det finns någon som faktiskt är villig att hjälpa er om ni skulle behöva det.

Och jag är en 14 årig tjej, blir 15 den 22 augusti och jag heter Amanda.

Jag mår faktiskt inte så bra själv men jag blir gladare och mår bättre när jag kan hjälpa andra..

Och på bilden är det min arm hur den såg ut för ungefär 2 veckor sen bara och jag tycker faktiskt att det är en bra fråga..

Är alla dom kommentarer som "haha.. Ditt lilla emo ska du inte ta och gå och gömma dig, gråta och skära dig?" och liknande kommentarer.. Är dom fortfarande roliga nu när det har blivit så där?